- Jag har av alla prover att dömma ett diskbråck som läkarna inte gärna vill operera. Smärtan, som är den värsta jag upplevt, strålar ut i höger ben och gör att jag i princip blir helt orörlig. Är jag fullt uppvärmd och står med utrustningen på kan jag om jag anstränger mig ordentligt sträcka högerhanden ner till knät ungefär. Och det är definitivt inte någon särskilt bra situation för en målvakt. Men jag får försöka inrikta mig på att det finns ett liv efter hockeyn också.

Tony har det senaste året haft vissa känningar i sin rygg, men problemet har aldrig varit så allvarlig som nu.

- Första gången jag kände av det här var i våras, men det var inget som jag egentligen fäste mig vid. Ibland drabbades jag av smärtor, men inget som det jag nu lider av.

- Det där kom och gick utan att bli något större problem och hade kanske inte blivit särskilt mycket värre om det inte varit för matchen mot Mariestad nu för tre veckor sedan.

- Jag blev knuffad i ryggen bakom mål och själva tacklingen var kanske inte så våldsam, men jag föll olyckligt. Kanske filmade jag en aning också för att markera ojustheten.
Om det var själva tacklingen eller mitt eget fall som var den utlösande faktorn kan jag inte svara på men veckorna efter detta har jag haft ett helvete. Tänk dig själv att förutom den malande smärtan, inte ens kunna ta på sig strumporna själv på morgonen.

- Det känns jäkligt tråkigt att behöva bryta så här. Att det inte är jag själv som får bestämma utan något annat. Huvudet vill så gärna, men kroppen säger stopp. Att jag väljer att avsluta säsongen nu beror mycket på att jag inte kan göra mig själv och laget rättvisa. Skulle Alexander bli skadad t ex så kommer jag inte att kunna jobba till 100% och det vill jag inte gärna utsätta laget för. Det känns tråkigt men det är bara att acceptera.

Ny roll för Tony

Värvargänget föser nu in dig i en helt ny roll, som assisterande tränare till Pauna, hur ser du på det?

- Det känns faktiskt rikrigt bra. Tommy Eriksson som sköter den sysslan nu har ju haft både oss och juniorerna på sin lott så det känns bara bra att kunna avlasta honom nu.
Både jag och Alexande var för ett tag sedan på en målvaktstränarkurs och det var riktigt spännande. Jag har faktiskt tidigare funderat i just de banorna så det känns som en vettig lösning. Det hade nog varit svårt att helt avstå från det där omklädningsrummet så här mitt i säsongen. Man har ju liksom ställt in siktet på att spela hela säsongen. Vem vet det kanske kan bli till en helt ny karriär.

Tonys skada är inte av den typ att man kan säga att det är slut med hockeyspelandet för gott.

- Nej, det är det inte. Men läkarna rekommenderar inte operation utan vill i stället att jag drar igång ett träningsprogram som kan stärka ryggen och på det sättet läka ut mitt diskbråk. Det är således inte kört för framtiden men det känns som om ett riktigt avbräck från spel är den enda möjligheten för mig att bli frisk.

Kristianstadskillen Johan Svensson ersätter

Det blir av allt att dömma Johan Svensson som kommer att ta din plats i truppen, hur känns det?

- Att det blir Johan är bara förbannat kul. Jag känner ju Johan sedan tidigare och han är ju Kristianstadskille från början, så det ska bli djäkligt roligt och se hur han har utvecklats sedan han flyttade från Kristianstad för ett drygt år sedan. Och fått känna på lite seniorspel. Han var redan då en mycket lovande målvakt och att det blir han som kommer är på sätt en optimal lösning. Vi har ju redan tidigare i år spelat in flera vanvettigt duktiga juniorer. Så han blir säkert en utmärkt ersättare. Sedan är det naturligtvis alltid lite extra vemodigt att lämna in sina grejor och ge tröjan till en annan spelare. Men grabbarna finns ju kvar och vi umgås nästan varje dag så det är rätt OK ändå.

Tonys närmaste framtiden innebär sålunda rehabilitering och gymnastik för att läka ut sin skada. Samtidigt slussas han succesivt in i rollen som assisterande tränare i A-laget. Att bli helt frisk kommer att ta långt tid. Men Tony räds inte den tiden.

- Nej det kan jag inte påstå. Under de förutsättningarna som föreligger finns det inte mycket att välja på. Jag vill ju gärna fortsätta med hockeyn på något sätt. Jag har heller aldrig varit någon hoppjerka direkt. Det är Björklöven och Kristianstad som ligger mig varmast om hjärtat. Och som det ser ut nu med familj och så flyttar jag nog alldrig härifrån. Jag gjorde en säsong i Troja - Ljungby förra året, främst eftersom det kändes som en utmaning med allsvenskt spel igen men samtidigt också för att ekonomin såg ut som den gjorde i KIK då. Men det var kul att få komma tillbaka. Av de spelare som kommer utifrån är jag nog en av dem som stannat i föreningen längst. Nu sticker jag inte i första taget.

- Kanske har jag inte riktigt fattat själv vad mitt beslut får för konsekvenser, men det kommer väl framöver. Därför är det bara bra att jag får möjligheten att i stället hjälpa Pauna. Det ger mig ett lite mjukare avbrott. Och samtidigt kan jag bidra med en insats för både A-laget och föreningen.

Det är med saknad supporterleden åser Tonys beslut att avbryta innevarande säsong. Men av allt att dömma är detta det enda riktiga beslutet att fatta.

- Ja, som det ser ut i den här täta serien kan jag inte ta på mig att upprätthålla en plats när jag inte kan köra för fullt. Det skulle bara äventyra lagets möjligheter och vara oerhört dumdristigt mot både mig själv och min familj.

Hemsidan önska nu Tony en snabb läkning på sin skada. Samtidigt kan vi inte låta bli att framföra ett varmt tack för alla goda insatser genom åren.