- Jag är glad att vi till sist kunde vinna den här matchen, sade tränare Risto Kurkinen efteråt, tyvärr fick vi en olycklig start och sedan hade vi svårt att rätta till, matchen slets tyvärr också sönder av en del utvisningar. Vidare saknade vi idag flera viktiga spelare. Det var t ex tänkt att Arvidsson skulle vara på plats idag, men så blev hans pojk sjuk och då fick vi ta situationen som den blev. Ibland finns det viktigare saker än hockey.

På Arvidssons plats fick Oskar Olsson förtroendet, ett förtroende han tog på stort allvar.

På saknalistan räknade vi för övrigt in Joachim Johansson, Jimmy Bertilsson, Jonas Håkansson och som tidigare nämnt Johan Arvidsson.

En av de stora hindren för Kristianstad blev duktige Jani Palmros i HHK-kassen. Ett annat hinder blev den stundtals oengagerade viljan i det egna laget.

- Det har diskuterats en hel del om vårt grundspel, säger Risto Kurkinen, det jag propagerar för med vårt grundspel är att oavsett vilka i truppen som spelar tillsammans så ska åtminstone grundspelet fungera. De speltankar vi satt upp innan matchen ska vi klara av att genomföra, tyvärr falerade detta idag. Den ende som egentligen spelade det enkla och raka spelet vi planerat - t ex i offensiv zon - var Johan Wångå och han fick ju också utdelning.

Jo, Johan Wångås insats blev dagens behållning från Kristianstadslägret. Med ett engagerat och enkelt spel blev han ansvarig för Kristianstads tre första mål. Ivrigt uppbackad av stabile Andreas Larsson.

Drabbningen startade med att Kristianstad tidigt tog ledningen med 0-1. Tyvärr drog sedan laget på sig en utvisning. I det följande spelet i numerärt överläge gav hemmalaget järnet. Två heta chanser vaskades fram. Dessbättre för Kristianstad, resultatlösa.

Kristianstad kontrade med att sätta tuff press i offensiv zon, men spelet var grötigt och föga resultagivande. Två riktigt feta möjligheter skapades dock men Palmroos i HHK-kassen var med bra på noterna.

Trots ett närmast obefintligt styrspel från hemmalaget lyckade de allt som oftast få till kontringar som ofta resulterade i rejäl gegga framför Daniel Starnäs i Kristianstadsburen. Skotten i första perioden gick till kristianstad 8-15 och med ett mål på tavlan kunde laget gå till pausvila.

Om nu hemmalaget saknade styrspel var inte Kristianstad något större undantag från det. Riktigt seget blev det i inledningen av andra perioden. Med en sen utvisning från första perioden startade Hässleholm med fyra man på isen. Att ta vara på det läget verkade som förgjort för KIK.

Den sega inledningen fick dock plötsligt att abrubt slut när Kristianstad 3.00 kunde öka på till 0-2. Även denna gång var det Wångå och Larsson som glänste till. Insatsen belyser i mångt och mycket utseendet för Kristianstads spel hela matchen. Långa sekvenser av lättjefullt spel avlöstes då och då av gnistrande guldkorn av rappa och klockrena insatser.

I sjunde minuten drabbades de båda lagen av utvisningar och spelade en bra stund fyra mot fyra (Hässleholm hade en man på botbänken i 2 minuter, Kristianstad hade Erik Back på 2+2). Kristianstad visade då sig från sin bästa sida. Stadig press och ett säkert passningsspel. Dessvärrre gav hemmalagets vilja bättre resultat. Strax innan Back kom ut i spel igen reducerade Hässleholm till 1-2.

15.38 bjöd Kristianstad på matchens absolut snyggaste mål. Det läckra klapp-klapp-spelet i offensiv zon var en fröjd att beskåda. Precis som tidigare var det Wångå som var sist på pucken, men både Johan Jacobsson och Andreas Larsson var gravt delaktiga i Kristianstads 1-3-mål.

Andra perioden avslutades med ett ordentligt slagsmål. Sebastian Molldén brakade samman med en Hässleholmsantagonist och när det hela var utredat satt tre Kristianstadskillar på botbänken tillsammans med tre Hässleholmare.

När sedan de båda lagen i början av tredje perioden fick ytterligare varsin man i utvisningsbåset blev det om möjligt ännu rörigare i de båda lagens spel.

7.01 in i perioden låg Hässleholm på och kämpade utmed ena sargkanten i Kristianstads försvarszon. Dessvärre var det ingen som tog tag i killen som plötsligt kom loss och helt omarkerad kunde lätta in 2-3, mellan Daniel Starnäs benskydd. Skottet var skickligt placerat och Daniels i övrigt mycket goda insats bör inte grusas av detta insläpp.

I trettonde minuten Blixtrade än en gång Andreas Larsson till i den aningen sega tillställningen och var mycket nära att i ett hett friläge överlista Palmroos i Häsleholmsmålet. Stämningen var nu aningen hårdare mellan lagen och när Kristianstad drabbades av en utvisning och knappa minuten senare ytterligare en blev det riktigt tungt. Hässleholm spelade fem mot tre och jobbade stenhårt på att få till en kvittering.

Det envetna jobbandet gav också resultat. På ett skott i midjehöjd kunde Hässleholms nummer nio, med klubban skarva in 3-3.

Nu var goda råd dyra. Att ta en förlust var naturligtvis inget Kristianstad planerat från början. Trots ett envetet jobbande fungerade inte spelet riktigt. Räddningen kom när Hässleholm 19.20 drog på sig en utvisning.

Kristianstad tog Time Out och när pucken väl kom i spel igen behövde kristianstad bara en ordentlig rusch för att avgöra. Med risk att verka tjatig konstaterar vi än en gång att det var Wångå, Larsson och Back som drog upp ritningarna. Snabbt som attan med ett klassiskt uppspel blev Back helt friställd och med Palmroos i en tung sidoförflyttning och kunde därmed säkra segern.

Olyckligtvis - sett över hela matchen - får vi nog säga att det saknades en del vilja i Kristianstads spel. Med några vassa undantag.

- Det här får bli en match av lärdom, avslutade Risto Kurkinen, vi bör kunna mycket bättre. Det blir till att gå tillbaka till ruta A och börja om från början. Tyvärr ser vi allt för mycket tendenser till överdrivet "snyggspel" i offensiv zon. En extra passning och lite konståkning gör ju bara att motståndarförsvaret hinner formera sig ordentligt. Jag saknade vårt enkla och tempostarka spel idag.

Det gjorde hopern av tillresta KIK-supporters också.