Har vi drömt? Nej, tidningar skriver samma som vi upplevde igår. Vad jag förstår satt det runt 25 – 30 grupper utspridda i kommunen och tittade på KIK. När festdimmorna skingrat sig ställer man sig frågan, Vad händer i föreningen?

Jag kan bara ge min bild om vad som händer. Under hösten har jag sett ett leende på ledare, funktionärer, föräldrar och många andra som har en uppgift inom föreningen. Jo, jag har sett sura miner också. Tycker mig kunna se att dessa mungipor glider sakta upp mot hårfästet.

Vågar påstå att föreningens hjärta börja växa överallt. Olika grupper tar egna initiativ för att öka trivseln i hallen. Fika på kvällarna, disco etc etc.

Marknadsgruppen med Niclas Olssons i spetsen blir uppringda av nya och gamla sponsorer som vill vara med och bidraga på något sätt till föreningen. Hur ofta händer det? – inte ofta!

Varför händer detta fenomen – kanske vill man synas i en förening där hjärtat får mer plats än ekonomiska termer.

Nu kan inte en förening leva och utvecklas med enbart goda hjärtan och intentioner. Bäste läsare, titta i hallen vilka sponsorer som bidrar med sponsring till KIK.

Under höst och vinter har jag haft förmånen att träffa A-lags teamet från och till. Med- och motgångar har avlöst varandra! Varje gång det har varit motgång har jag hört, "vi SKA vidare!"

Erkänner att jag bitvis varit skeptisk men efter att lärt känna detta team så inser jag att hjärtat sitter på rätta stället inom laget!

Jag har en teori om framgången, laget som tog form under sommaren är intakt till 95%. Lagandan har växt mer och mer under resans gång. Här kanske vi ska fundera på varför det blev så?

Jag hörde att 3500 åskådare i Arenan jublade när det stog 4-3 efter andra perioden. Har vi en idrottsanda i stan? Oavsett så är vi många som känner att nackhåren reser sig!

Avslutningsvis rekommendera jag Åshöjdens BK av Max Lundgren, samt citatet av Gunde Swan: ”Ingenting är omöjligt”