Om man ser på första delen av serien så har vi som alla vet blandat och gett. Vi har haft lätt för ”bottenlagen” och tufft mot ”topplagen”. Vad det beror på kan man analysera tills man blir gråhårig. Det vi nu behöver göra är att radera bandet och släppa allt gammalt. Vi måste helt enkelt börja om från början. Hitta nya vägar och utmaningar. Det gör vi tillsammans.

På detta, har klubben, valt att förstärka ledarsidan i a-laget med Håkan Hedin. Det känns bra. De flesta har respekt och tillit till honom i laget. Alltid bra med två kloka huvuden. Håkan kommer från och med onsdag att vara med till 100% och hjälpa Nisse.

Denna vecka består av gnuggande både av huvud och hjärta. I måndags avstod vi isen för att få en duvning av Patrik Freij. Det var Björkvallen som gällde. Intervaller och snabbhet i drygt en timme. Helt rätt för oss. Man lämnade huvudet hemma och bara sprang ut och tuggade grus. Ett löppass som visade sig ge bra utdelning. Det var precis som allt gammalt bara försvann med svettångorna.

I tisdags var det Jocke Johansson som vikarierade med pipan i mun. Vi körde mycket smålagsspel och de heta känslorna infann sig i allra högsta grad. Äntligen började den ena proppen efter den andra att infinna sig. Grinigt under övningarna men glada miner där i mellan. Precis som det skall vara. På isen är man krigare och vid sidan av är man ”mammagrisar”. Efter en jobbig träning kom vi in i omklädningsrummet och den atmosfären som infann sig där, var längesedan man upplevde. Alla diskuterade träningen med otrolig glädje. Det känns som vi börjar lyfta nu.

Onsdag och torsdag kommer att se ut som de två första träningarna med undantag för torsdagen där vi kör både is och fys. Freij har utlovat ett riktigt ”grispass”, vad han nu menar med det. Men kul, det blir det nog inte förrän träningen är avslutad.

Varje fredag har vi en i laget som berättar en rolig historia eller hittar på något annat kul. Denna vecka är det Rooth som kommer att dra detta. Det är ett roligt inslag i vardagen och det är uppskattat av alla.

Nu glömmer vi allt som har varit och tittar framåt. Det gäller alla. Spelare, ledare och supportrar. Jag vet och förstår att ni som kommer till matcherna har varit besvikna. Ni skall bara veta, att det är vi med. Vi har också krav på varandra. Då vi inte klarar leverera de mål vi satt så blir det även frustration bland oss. Ingen vill ju annat än att vi skall vinna varje match. Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att stötta oss på det goa sätt som ni gjort fram tills nu. Det är i allra högsta grad, NU, som vi behöver ert stöd.

Sommaren innan jag kom tillbaka till min kära moderklubb så var jag på en konsert där Metallica öste på. Inför en av låtarna så snackade James Hetfield, som är lead singer, med publiken. Han sa följande:

There is one rule. You can´t be louder than the band. Ett massivt burop uppstod bland de 60.000 besökarna på Ullevi.

Då sa han:

But there is one thing. Rules are ment to be broken. So keep it up Gothenburg. That is your duty. The next song it entitled to FRANTIC.

Det jublet som uppstod då har jag nog aldrig upplevt sen dess. Det var grymt.

Så från och med nu uppmanar jag er alla. Stå kvar vid vår sida. Vi behöver er alla.

KIK och rytande Lejon!