För att snacka om tur så var det just det vi hade på vårt första mål. Filip Nilsson kom två mot en redan efter två minuter och när han skulle lägga över pucken till Eric tog den på någonting och i mål. Äntligen, och här tänkte man att kanske måltorkan skulle släppas. Vi trummade på och spelade ut HHC ganska rejält. Alla tre femmor. När de fick en chans var det p.g.a. att vi gjorde det för svårt i uppspelet och de kunde bryta. Alla deras 9 skott kom till på detta viset. Vi sköt 16 skott och minst 3-0 borde vi har haft. Men i motvind växer man starkare.

Andra perioden var kanske ännu bättre från vår sida. Vi vann skotten med 21-10. Vi fick visserligen mager utdelning, 1-0, men vi gick inte bort oss och släppte inte till mycket hemåt. Målet kom efter 14 minuter när Adde sköt stolpe in. Ett viktigt mål för det kändes som att HHC var på gång och ett mål för dem istället hade varit ödesdigert. Men André Lundgren var inte beredd att släppa någon över bron än. 2-0 efter två perioder kändes trygg och målsättningen inför tredje var att hålla pucken framför oss och inte gå bort oss.

Den tredje perioden började som de andra men vi hade lite mer problem med deras kontringar. Vi tryckte på för mycket ibland och ibland backade vi in i zonen för snabbt och släppte blålinjen. Men vi var ändå det bättre laget och det kändes som det enda sättet de kunde hota oss var om vi fick en massa utvisningar eller tappade koncentrationen. Det första var uteslutet, för idag hade vi återigen en riktig bra domare. Båda lagen tilläts spela hockey, som de ska, istället för att fundera på vad domaren skulle hitta på i nästa spelsekvensen. Men koncentrationen tappade vi på en tekning i egen zon och detta resulterade i deras enda mål. Plötsligt hade de en kille framför mål, helt fri, och han fick in pucken på den andra returen. Var fanns backen???? Sånt får inte hända i slutet av matchen.

HHC hade tagit ut sin målvakt de sista 5 minuter och istället för att de skulle trycka på vårt mål var det vi som tryckte på dem istället. Vi missade hur många öppna målchanser som helst och naturligtvis tänkte man på den oturen J18 har haft på sistone och att 2-2 skulle kunna komma. Men killarna var stabila i försvaret idag och kan man hålla motståndarna till ett mål "ska" man vinna.

Matchen var vår från början till slut och killarna var värda den guldmedaljen de fick. Hade HHC vunnit denna matchen då hade vi fått gå långt ner i källaren för att hitta vårt självförtroende till nästa matchen.
Alla tre femmorna var bättre än sina motståndare.

Oskarsfemma såg sliten ut men de var ändå en klass bättre än den femman de mötte. I anfallet höll de pucken i anfallszonen långa stunder och de nästan alltid hade sin tredjeman i skottsektorn. Men de hade ovanligt stora problem i egenzon som drar ner deras betyg.

Filip Nilssons femma, ledde av just Filip, var också konstruktiv och rörlig. Flera mål än Filips borde de gjort och det onödiga baklängesmålet i slutet var just det onödigt.

Marcus Algotssons femma var överaskande bra och de hade sina målchanser med. En typisk tredjefemma som sliter hårt för lagets skull. Klarade sig mycket bra tills den sista delen av den tredje perioden där HHC fick ett par giftiga kontringar på dem när de tryckte på med för mycket folk.

I sin helhet var vi det bättre laget. Stora och tunga i anfallszonen och snabba och konstruktiva genom mittzonen. Vi ägde mittzonen. Däremot har vi mycket att jobba på i egenzon(raggar puck ibland) och i powerplay.

I boxplay var vår boxplay-fyra (Emil Nilsson, Patrik Sandberg, Mattias Gellberg och Andreas Erlandsson) helt fantastiska. De forcheckade med mycket energi och stolthet. Ibland såg det ut som att det var de som var 5 mot 4. Deras insats betydde att vi inte behövde slita så hårt på andra spelare och fick därmed ingen downperiod under hela matchen.

Matchresultat: 2-1
Skott: 50-27
Mål: Adrian Ekström och Filip Nilsson.