Men vägen till vinsten var lång ch jag tror inte jag har gjort flera ändringar någonsin i en match. Killarna brottades med stora motivationsproblem, vilket innebar att vi inte kunde hänga med Tranås de första 35 minuter. De spelade som ett lag och vi som ihopplockade individer. Första perioden var ändå jämn och slutade faktiskt 0-0. Men perioden var inte någon höjdare och därför ingenting att berätta om.

I nästa perioden hände det däremot mycket mer. Vi hade gjort en hel del ändringar i femmorna och satte in alla tre reserver i ett försök att få liv i vårt lagbygge. Tyvärr var det Tranås som kunde vinna perioden med 3-1 istället. Flera själviska utvisningar från vår sida såg till att Tranås, med sin duktiga A-lagsfemma, kunde trycka tillbaka oss rejält. Vår "box" bara backade hem och gav de en enkel inspelning in i anfallszonen varje gång. Där i vår zon vår vi ett lätt byte för det rutinerade Tranås spelare. Både 1-0 och 3-0 kom när Tranås hade powerplay. I bägge fall var det dålig kommunikation som ledde till målet. Antingen vi var för passiva eller vi raggade puck med en man medan de andra tittade på.
Men när Tranås fick en utvisning i slutet av matchen kunde Adde Ekström sticka mellan två försvarare och slå in sin egen retur. En insats som tände hela laget, inklusiv Adde själv. Vi höll på att göra ett mål till i samma underläge och då såg det ut som killarna hade vaknat.

Tredje perioden började med att vi hade 5 mot 3 i en och en halv minut. Alla väntade en anstormning från vår sida men istället kom vi inte in i Tranås försvarszon med puck under kontroll någon gång. Men när vi blev fulltaliga klev Bryne, Adde och Oskar fram och reducerade till 3-2 efter en uppoffrande forcering. Tänk om alla hade spelat så hela matchen.
Perioden fortsatte i ett 100% tryck mot Tranås mål. De fick inte ett skott på vårt mål förrän den elfte minuten. Men då fick vi två mycket tveksamma utvisningar och Tranås naturligtvis kunde öka på till 4-2 med tre och en halv minut kvar. Många i hallen trodde att matchen var slut men ack ack...vi plockade ut målvakten och satte 4-3. Oskar gjorde målet men han vet inte hur det gick in. Det var i ärlighetens namn den första gången under hela matchen som pucken studsade vår väg.
Vi fortsatte med sex utespelare på isen och med en och halv minut kvar kunde Molle stänka in 4-4 uppe i krysset.
Grabbarna hade vänt en solklar förlust till 4-4. Men de var inte nöjda än, vem ska vara det förresten!! Med hela tre sekunder kvar kunde vi avsluta Tranås mardrömsperiod med att spika in 5-4. Den pucken skulle helt enkelt in. Tranås fruktan för att förlora blev sann. Vår starkare vilja för att vinna var utslagsgivande.

Killarna gör en kanon insats i den tredje perioden men tänk hur mycket lättare det hade varit om alla hade kommit för att spela med hela sitt hjärta från början till slut. Denna gången lyckades vi, men nästa gången då?

Resultat: 5-4
Skott: 32-34
Mål: Oskar Olsson 2, Adde Ekström 2 och Johan Molldén