Redan efter förra vårens incident då Eric med en liten infektion i kroppen svimmade och föll ihop i spelarbåset mitt under match fanns det vissa farhågor för hans fortsatta karriär på isen.

- Jo, det var ju inte utan att man fick sig en tankeställare då, säger Eric till Hemsidan, läkarna misstänkte att det var sviter efter en tidigare hjärnhinneinflammation som spökade. Tillsammans med en förkylning blev det för mycket.

Ordern då i våras blev att Eric skulle vila och rehabiltera sig. Ta det lugnt utan att för den skull glömma bort att hålla konditionen igång.

Under sommaren har han stadigt och effektivt kommit tillbaka till sin forna form igen. Något som gav stora förhoppningar inför kommande säsong.

- Det kändes djäkligt bra inför ispremiären, säger Eric, jag var sugen och längtade verkligen tillbaka till ishallen. Det började också bra men efter en vecka på is var problemen tillbaka igen.

- Man kan säga att det känns som en överdrivet tung trötthet, förklarar eric, när jag varit igång ordentligt blir jag helt matt och drar snabbt på mig någon typ av infektion med rinnande näsa som följd. Orken är då helt borta.

Fortfarande bedömmer läkarkåren Erics besvär som misstänkta påföljder av han tidigare hjärnhinneinflammation. Däremot kan man inte peka på någon specifik sjukdom. Något som på olika sätt gjort beslutet att ta ett sabbatsår tyngre för Eric.

- Det var en rejäl besvikelse när symptomen kom tillbaka, suckar Eric, När jag inte kör på för fullt sex dagar i veckan är det inga som helst problem, men att jaga i tuff träning med ett hockeylag är just nu omöjligt för mig. Jag har ett jobb som måste skötas och att äventyra min hälsa är definitivt inget alternativ för mig.

- Ser jag framåt känns det inte heller som att jag kan klara av att spela mer under innevarande säsong. Det har blivit ett rätt hårt slag för mig, och besvikelsen har gjort att jag medvetet försökt hålla mig borta från ishallen ett tag.
Det är ju inte bara spelet som sådant utan så mycket mer runt omkring som man också går miste om. För att inte tappa bort kontakten helt har jag dock spelat lite med OldBoys och det går rätt bra. Där har jag ju inte alls samma press på mig utan jag kan gå av om det känns tungt. Men att träna regelbundet som tidigare är helt otänkbart i dagsläget.

- Även om det är tungt att inte få ge allt på isen har jag kämpat en del för att vända besvikelsen till en möjlighet i stället. Risto Kurkinen har t ex gett mig möjligheten att bidra till laget från sidan. Dvs att jag kan bistå med rent praktiskt hjälp i samband med träningar och liknande. Lite som en assistent. Och det kan jag naturligtvis tänka mig att göra framöver, men just nu behöver jag lite tid på mig att smälta det tunga beskedet jag fått.

- Det finns mer i livet än Div II-hockey och sex tuffa träningspass i veckan. Hälsan är långt viktigare än så. Om det blir något Hockeyspelande för mig längre fram kan jag inte säga, tyvärr. Hade man kunnat konstatera exakt vad som är orsaken till mina problem hade det naturligtvis varit enklare att sia, men nu är det som det är. Det är lika bra att ställa in sig på det och inte ha allt för stora förhoppningar, avslutar Eric.