- Ja, jag startar med att åka på en jättestor turnering i Canada – World Cup för icke aktiva spelare i ett par olika klasser, berättar Risto för Hemsidan, +35 och +40 och i 10 olika grupper. Lag från hela världen deltar. Jag kommer spela med ett lag från Jyväskylä och det ska bli djäkligt roligt att få träffa lite gamla polare från Finland och även kompisar från NHL. Att vinna är inte huvudsaken med den här Cupen, men vis av erfarenheten blir det nog målet i alla fall, när tävlingsinstinkten tar vid.

Carha World Cup i Canada har liksom Kristianstad IK en hemvist på nätet där du kan följa de olika lagen i kampen om mästerskapet. www.carha.ca/wc.

Det blir två veckor för Risto i Canada. En vecka med intensivt hockeyspelande och sedan en vecka med avkoppling och rekreation.

- Jag har tränat med Juniorerna nu i några veckor, ler Risto, det räcker naturligtvis inte för ett normalt seriespel men för lite uppvisningsspel räcker det en bra bit. Och extraveckan som är avsatt för umgänge efteråt ser jag verkligen fram emot.

Risto Kurkinen spelade 87/88 för Pitsburg Penguins. Så att ta sig över Atlanten måste väcka gamla minnnen.

- Spelade och spelade, säger Risto, fyra månader i ”pressboxen” satt jag. Då startade man alltid på isen och var med på uppvärmningen. Efter den togs laget ut och blev man inte uttagen var det till att ta byta om igen och sedan iklädd kostym bege sig till pressboxen. En match satt jag faktiskt på bänken. Det var i min första match, mot Rangers. Eftersom jag aldrig var ute på isen räknas inte denna matchen i min resumé. Nu så här i efterhand kan jag ju tänka att jag borde i alla fall hopppat ut och vänt på isen så att jag åtminstone hade kommit med i statistiken, skrattar Risto.

Efter de där månaderna i Penguins hamnade Risto i farmarlaget Muskegon Lumberjacks (IHL). Där spelade han resten av säsongen, men nog om detta. Vi vill ju gärna höra hur Risto upplevt sitt år i Kristianstad, och hur han tänker sig kommande säsong.

Hur skulle du summera den gångna säsongen?

- Ja, hösten blev sannerligen tung för oss. Jag kom in sent och förberedelserna blev inte riktigt vad de kanske borde. Laget hade inte heller tillräckligt med spelare och det satte igång en ordentlig karusell. Vi var tvugna att fixa något snabbt och med facit i hand gick nog detta arbete allt för fort. Spelare kom och gick och vi fick ingen arbetsro i truppen. Det tar tid att komma igång i ett lag och den tiden fick vi liksom aldrig på oss riktigt. Som tränare ska man lära känna sina mannar och likadant är det tvärt om. Även spelarna behöver ju tid för att lära känna sin tränare.

- I efterhand kan vi konstatera att vi flera gånger förhastade oss. Jag har ingen att skylla några misstag på. Jag har varit 100% överens med både värvare och styrelse och står bakom samtliga beslut vi tog då. Hösten blev i mångt och mycket tubolent, men vi lärde oss en hel del läxor.

- Med det utgångsläge vi hade räknade jag inte med att vi skulle rosa marknaden under höstomgången. 15-16 poäng skulle skörden bli, på sin höjd. Tråkigt nog blev det något sämre än väntat.

- Men med det jag hade sett av laget i fråga om kompetens och vilja under hösten var jag ganska övertygad om att vi kunde långt bättre än vad vi visat. Med juluppehållet som nytändning och ett gediget träningsprogram lyckades vi till sist bygga upp ett vinnarteam. Nu kunde vi koncentrera oss på uppgiften och stämningen var på topp i laget. Jag vill verkligen påpeka att hösten på intet sätt var annorlunda när det gäller den goda stämningen. Laget trivdes bra även då och vi hade skoj, men det råddiga värvandet kostade oss en hel del rent mentalt.

Resultatet av Kristianstads närmast mirakulösa upphämtning under januari och februari har vi redan fått ta del av. Ett styrkebesked som ledde ända fram till en plats i kvalet. Men där någonstans tog luften slut.

- Vi startade som sagt mycket bra, menar Risto, vi fick till en mycket bra träning. Ett flertal lovande juniorer inlemmades i truppen och plötsligt lossnade det för oss. Vi fick upp vårt självförtroende och kunde äntligen få lov att visa vårt eget spel. Men upphämtningen kostade på. Tyvärr blev matchandet så pass tungt för oss att vi inte kunde träna så hårt under januari och februari som jag egentligen skulle vilja. Det fick till följd att vi sakta men säkert tappade orken allt medan serien fortgick. Vår sena höstsäsong är på sätt och vis en starkt bidragande orsak till detta.

Det har diskuterats en del kring det faktum att styrelse och förening kände sig nöjda med er kvalplats och inte har krävt av er att ta steget upp i ettan igen. Har det haft någon betydelse för er i kvalspelet?

- Naturligtvis har det en viss betydelse att kraven kanske sänktes lagom till kvalspelet, men jag vill påstå att det absolut inte var av större vikt för vår insats. Vi ville gärna ha gjort bättre ifrån oss. Där ska ingen tro något annnat. Som spelare vill man alltid göra sitt bästa och ge järnet i varje match. Trots detta är jag till viss del benägen att hålla med en aning. Stundtals har det varit tydligt att killarna varit nöjda med den kvalplats vi jobbade oss till.

- Nu ska vi vara medvetna om att vi fick en synnerligen tuff start i kvalet. Jag såg det till en början som en fördel att vi tidigt skulle få möta de två Div I-lagen. Vi gjorde också mycket bra ifrån oss i de två första kvalmatcherna. Men att förlora trots att vi spelade så pass bra satte sina spår. Plötsligt kändes det efter i skallarna hos killarna. Den upparbetade trötthet vi förträngt en aning blev plötsligt tydligare. Jag vill hävda att om vi fått en eller ett par poäng i de två första kvalmatcherna hade det definitivt sett helt annorlunda ut. Vi föll helt enkelt på eget grepp. Med allt för dåligt uppbyggnadsarbete hamnade vi plöstligt i bakvattnet. Med den mentala uppförsbacken blev vi själva vår värsta fiende. I kvalet mötte vi det bästa Div II-lagen för säsongen och tillika två bra Div I-gäng så när vi inte fick en önskad utveckling från början spred sig ”mättnaden” lite som en löpeld.

- Man kan krasst konstatera att vi tog slut redan i första kvalmatchen mot Jonstorp. Där tappade vi långt mer än bara poängen. Sedan får man inte glömma att vi har ställt upp en mycket ung trupp. Den rutinen som krävs har ibland varit lite för långt borta. Trots detta vill jag ändå ge samtliga spelare en eloge för sin insats. Man kan inte förvänta sig att de unga, om än lovande, juniorerna ska kunna axla ett så pass tungt ansvar med en gång. Vi har spelat efter vår förmåga och gjort det riktigt bra, framförallt under vårserien.

Med den ungdomliga entusiasmen som extra kraft i laget var det många som förväntade sig att de mer etablerade spelarna skulle stått upp ytterligare och liksom bidragit med en gedigen stabilitet. Hur ser du på det?

- Där vill jag inte riktigt hålla med våra kritiker, säger Risto med skärpa, De killar i truppen som betraktas som etablerade har verkligen visat det lugn och den kyla som vi kan kräva av dem. Titta i poängtabellen. Vi har tre killar i övre toppen bland målgörarna. Jag vill påstå att de så kallat etablerade spelarna gjort precis vad vi förväntat av dem. De har varit framträdande exakt så som vi kunde önska. Men att hålla hundra procent genom en hel serie är omöjligt även för en etablerad och erfaren spelare. Vissa av killarna har fallit igenom då och då men det måste vi kunna acceptera. Vid sådana tillfällen har det självfallet blivit jobbigt för alla i laget. Där en man tappar måste ju alla de andra i truppen kunna fylla på.
Men vi har framtiden för oss i det sammanhanget. Redan kommande säsong kommer vi kunna se helt andra takter även hos våra unga förmågor.

Hur ser du då på kommande säsong?

- Jag ser mycket positivt på det som komma skall, ja det har egentligen redan börjat. Vi startar tidigare och kan redan idag konstatera att grundläggande planer lagts för att få ut så mycket som möjligt av kommande säsong. Det klara målet är självfallet att slåss om en Div I-plats. Nu är ju detta i mångt och mycket en ekonomisk fråga men samarbetet med styrelsen har hitintills varit mycket bra. Likaså har vi haft en mycket god stämning i laget trots den tunga hösten och det tillsammans med vår tidiga start kommer att bidra till ett betydligt bättre läge än vad vi haft hittills.

- Vi har redan nu några tvårskontrakt som löper vidare till nästa år. Samtidigt gäller det att försöka behålla så många som möjligt av våra befintliga rutinerade spelare som möjligt. Det jobbet drar vi igång redan under april. Som det ser ut just nu har jag ganska bra koll på vilka grabbarna som funderar på att stanna kommande säsong. Sedan handlar det naturligtvis om att sy ihop säcken så smidigt som möjligt men samtidigt att hitta kompletterande spelare till detta. Det handlar egentligen om att hitta mannar som kan tillföra den rätta viljan och känna för spel i KIK. ”Sommartruppen” ska bli väl så stark bara jag får som jag vill.

- Kristianstad är en bra stad att leva och verka i, avslutar Risto, Här finns allt jag behöver och samarbetet med klubben har fungerat på ett mycket bra sätt. Ser jag sedan till sommaraktiviteterna är det ju helt fantastisk vad gott om bra golfbanor här finns i närheten. Det betyder att förutom sommarträningen med A-truppen kommer jag att ha gott om tid att bättra på mitt handicap.

Risto har spelat aktivt i flera år och tillbringat många somrar på gröna greener. Han är inte heller hel oäven som amatör i den ädla konsten, med 11.4 i handicap.

Hemsidan önskar Risto lycka till med sitt spel i Canada (pågår under vecka 14) samtidigt som vi med glädje ser fram emot kommande 2004-2005. För en gångs skull är Kristianstad på banan redan innan sommaren. Bara det borgar för en händelserik höst.